Skilda meningar är väl meningen.....

Innan jag går in på dagens tema måste jag avhandla lite sportsliga frågor. Först junior VM i hockey som verkligen ligger mig varmt om hjärtat, där jag själv och media skruvar upp förväntningarna för att sedan kraschlanda.
Med nästan en veckas perspektiv har min frustrasion lagt sig och jag inser att småkronorna trots allt gjorde en godkänd turnering. Ändå påstår jag att Sverige hade det bästa laget vilket också varit fallet vid flera andra års turneringar.
Vad beror det då på att Svenska juniorer presterar som sämst när det som mest gäller? Alla vet ju att viljan att vinna måste vara större än rädslan att förlora och jag är övertygad om att alla inblandade är medvetna om detta. Dessutom spelar ju många av dagens juniorer i Elitserien och borde ha både hårdhet och mental styrka för att klara av favoritpressen. Likafullt agerade laget som yra höns och framförallt första kedjan underpresterade å det grövsta.
Vad beror då detta på? Får vi det med modersmjölken, sociala arvet, miljön eller är det en traditionell Svensk mentalitet? Jag har inget bra svar och vad jag såg i Per Mårts ansiktsuttryck så vet inte han heller.
Sen blir det patetiskt och barnsligt när Vikegård grinar och skyller på domaren och en massa otur, som jag såg matchen mot USA så förlorade Sverige på tre individuella misstag och inget annat. Visst, domaren var inte bra men han avgjorde inte matchen.

Så till 2009-års bästa prestationer på travbanorna. Om inte "Svanen" och Torvald Palema får titlarna årets tränare respektive årets äldre häst så kan man likabra lägga ner dessa kategorier. Både Åke och Torvald har haft ett fantastiskt 2009 och står enligt mig utom totalisatorn, där man förr i tiden placerade hästar för förmodad överlägsenhet.
Som årets kusk vill jag ha Örjan K för hans förmåga att prestera i dom stora loppen och hans mod att i Derbyt sätta sig i dödens med Maharajah och köra i ett sjukt högt tempo. Örjan visste exakt var han hade Maharajah den dagen och det var stort.
Att sedan Björn Goop har den största viljan att vinna alla lopp han kör står också utom allt tvivel. Det gör också att Björn är lite "farlig" för hästarnas framtid då han alltid vrider ur dom och inte sparar på krutet. Som någon så klokt sa, har man en häst som kan vinna ett V75 lopp så väljer man Björn, har man en häst som kan vinna ett flertal V75 lopp så väljer man Örjan. Med det menar jag att om Örjan inser att idag stämmer det inte med positionerna så sparar han lite på hästens krafter inför ett kommande V75 lopp.

Så då till dagens huvudtema om olika åsikter kring personer och andra ting som berör folk och jag tycker det är härligt att det är så och att man inte behöver ställa sig i kön bara för att vissa kändisar tycker så.
Om vi tar författaren Björn Ranelid som exempel så har han delat Sverige i två läger. Hans narcissistiska läggning där hans behov av att vara i centrum retar många som tycker att man skall sticka ut lagom. Ändå bor det en liten narcissist i varje människa då vi alla vill ha en känsla av att vara omtyckt.
Narcissismen kommer från den Grekiska mytologin där Narcissus förälskade sig i sin egen spegelbild och dog i sorgen över att förälskelsen aldrig kunde bli bekräftad.
Med uppknäppt skjorta, solariebrun och med blonderat hår så retar Björn många som tycker att han är en fjolla. Men trivs han som sådan så måste det väl vara hans ensak och det är här som jag kommer till poängen att det är väl tur att det finns en massa olika personligheter, för det väl detta som krävs för att skapa en hel värld.
Det enda jag är förvånad över när det gäller herr Ranelid är att han trots sin både verbala som skriftliga förmåga är så dåligt allmänbildad. Detta grundar jag på hans deltagande i på spåret där han inte direkt har imponerat. Att han sedan stod upp och apploderade sig själv när han visste att Elvis hette Aron i andranamn säger väl bara lite om hans personligthet och behov av att synas. Men som sagt han och fru Anka får för mig fortsätta att engagera utan att jag tar alltför stor notis om detta.

Blev igår morfar för tredje gången vilket känns jättebra och alltid spännande. Ett flickebarn kom till världen och ett besök i Holmsund till kvällen är givet.

Dagens V75:a på Kalmartravet känns lite lurig och jag har på Bubblans andelssystem a 20.000 rader spikat Reagan Ås i andra. Uhrberg uppåt och hans sylvassa spurt senast plus att jag tror att han leder runt om, avgjorde valet av spik. Copper Beech har givetvis också bra chans men då det är lite osäkert gällande hans hovbeslag så garderar jag Conrad. Conrad som har fått ett kul smeknamn i pyromanen utifrån att han bränt med ett flertal V75 favoriter.
Skrällar: Staro Capricorn,Tunk Nafets, Livi Champagne, Rescue och Nicolas Cake.
Håll tillgodo och trevlig helg önskar Mugge.