Nu är vi i mål!

Knappt ett års arbete är över och en monumental tomhet inträder. Givetvis finns en stor glädje över att vi är i mål och att vi fick till en bra vecka igen.
Det man med ett kort perspektiv kan säga är att vi är en alldeles för liten stab som roddar detta gigantiska arrangemang och många går på knäna sista veckan. Tre travprogram skulle tryckas och mycket annat smått och stort skulle på plats, så nästan alla dygnets timmar behövs sista veckan.
Ändå är det här det roligaste jag vet och jag ser redan fram emot nästa år och jag har redan börjat att klura på vad vi skall toppa årets arrangemang med.
Årets topp blev vårt husband, en ide som bandledare Johan Wållberg kläckte när vi brainstormade lite i höstas. Att iden var läcker kände jag genast, men att resultatet skulle bli så in i nordens bra kunde jag inte drömma om. Trots isande kalla vindar som blåste rakt igenom scenen, så lirade grabbarna med pondus och perfekt timing under hela eftermiddagen utan ett enda gnäll. Dom tyckte t.o.m att detta var ett av dom roligaste gigg som dom spelat. När jag gick runt på publikplatserna så var detta unisont det man framförde till mig, alltså vilken häftig ide att lira defileringsmusiken och upp till startmusiken live. Tror också att detta var en av orsakerna till att bisittare Raffe Vadsmo i TV 4 gav Umåker dvärgen glader för ett perfekt arrangemang. Fina ord också i dagens kvälltidningar så jag och mina medarbetare bugar och bockar.
Nu gäller det att "slicka såren" nästa vecka för att sedan dra igång V75 maskinen igen inför 2011. Lite trist att vi kör på Valborgsmässoafton nästa år, för det är ingen höjdare för dom tillresande men vi får klura ut något som kan överbrygga detta.

Fantastiskt roligt också att vi äntligen fick en hemmaseger på hemmaplan i Chuck Liddell, som bara var bäst och nästan förnedrade konkurrenterna. Glädjen i vinnarcirkeln var enorm och jag gläds verkligen med ägargänget och givetvis med tränare Patrik Nygren som är en hedersknyffel.
Chucken var ju påtänkt som Team Umåkers andelshäst och verkligen synd att han hade problem med bakknäna när han kom så att vi fick lov att byta häst. Tänk vilken succè det hade varit med ett stort andelsgäng igår när han brisade undan.
Måste också berätta att när jag såg Chucken i ett sk skinklopp i december så förstod jag vilken blivande kanon detta var. Försökte att hjälpa Patrik att sälja honom till ett flertal personer för att han skulle bli kvar och inte säljas söderut. Alla tyckte att han var för dyr trots att jag bedyrade hans blivande storhet. Minns också att jag sa till Patrik att sälj inte till Stig Långström då jag tyckte att Stig hade alldeles för många hästar och utgifter. Som tur var så lyssnade inte Patrik på mig utan Stig är nu en av fyra delägare och jag gläds å hans vägnar då han plöjt ner mycket pengar på sina hästar och verkligen är värd alla framgångar. Gläds givetvis även med Anders, Lena och Britt-Marie som gjort detta till en tvåfamiljers angelägenhet.
Lite synd om Kristia Wiik kan jag tycka då hennes obesegrade El Sueco fick för sig att loppet var klart 900 m från mål, men som han gick efter fadäsen och jag tror att han vinner i alla fall om inte han blivit störd av en gallopperande häst mitt på upploppet, men jag vet att du kommer tillbaka Kristina!
Sammanfattningvis då en intensiv vecka med hela 33 travlopp, 9 ponnylopp och lite annat smått och gott där en av våra lovande ungdomar, Emma Söderlund avslutade i lopp 33 med att vinna med pappa Anders Livi Elegance och jag tar detta som bra signum att det finns stort hopp för Umåkers framtid.

Apropå framtid så känns det jättetrist med Björklövens konkurs och då främst för hockeyn i stan. Vad skall nu alla hockeyfrälsta Umeåbor gå och titta på, division två mot Vännäs och andra okända lag, måste medge att det känns overkligt!

Vad kul det är när förväntningarna öveträffas med hästlängder. Ville igår avsluta vår V75 lördag med en god bit mat och fick ett erbjudande av en av mina samarbetspartners Hotel Aveny och en trerätters på deras restaurang Angelini för prisvärda 395 kr. Som sagt jag hade väl som mål atr få mig en hyfsat god bit mat och ett glas vin för dessa pengar, men ack vad jag bedrog mig.
Killen som serverade(uppsnappade tyvärr inte hans namn)gav oss en kulinarisk resa som för alla fyra ätande slutade i ett stort leende. Perfekt timad dryck till varje rätt med en fantastisk kunskap om både maten och drycken. Han guidade oss genom kvällen på ett sådant sätt att vi bara njöt. Maten var dessutom både ny och spännande med soppa på pilgrimsmusslor till förrätt, två olika varmrätter med bl.a blodkorv, långkok och killing på menyn. Avslutningsvis en strålande efterrätt som jag inte ens kommer ihåg namnet på, men skit detsamma, det kan rekomenderas.
Jag tänkte också att vad enkelt det egentligen är att ge kunden lite över det förväntade, men ändå så svårt för många inom servicebranchen. Det kanske är som min kompis Nils Rune säger att den kunskap vår servitör på Angelini hade den går inte att riktigt träna upp utan den föds man med. Jag hoppas att han har fel men hur som helst så kan alla "tröttingar" öva upp sig lite grand.
Nu lägger jag locket på för denna gång och försöker att smälta intrycken ytterligare, så återkommer jag nästa helg med mera känslor och tankar kring helgen som varit.
En av tåget överkörd Muggelito, som alltid reser sig på åtta!