...och nu blir det Nostalgi

Det här ska alltså bli en blogg med nostalgivinkel. Det blir travets Norrland (och lite övriga Sverige också) sett lite i backspegeln där ledorden är nostalgi och lättsamt nonsens.
Jag började gå på trav som liten och har bott i Umeå hela livet. Umåker kommer alltså att få det mesta utrymmet och självfallet kommer det att bli en hel del om Berth Johansson. Jag fick uppleva halva mitten och slutet av Berths framgångsrika karriär. Han är den störste Umåker haft.
Song Key var Berths favorithäst. Han månade mycket om sina djur och att skiljas från ”Songen” blev smärtsamt. Berth berättade att när det var dags att avliva hästen (24 år gammal och inte så kry) skickade han bort honom till södra Sverige.

– Jag sa att de skulle ta bort honom inom en vecka men inte säga vilken dag Songen skulle dö på. Det klarade jag helt inte av att veta, sade Berth till mig en gång när jag hade fått in honom på spåret gamla hästar. Rösten skar sig då han återupplevde det hela igen, flera år efteråt.

xxx

Alla bilder Copyright Kanal 75

xxx

Skandinaviskt Mästerskap 1975 är loppet Song Key och Berth vunnit på bilden ovan. Hustrun Berith tar emot i vinnarcirkeln. I boken Solvalla 50 år läser jag att Songen blev den siste vinnaren av det loppet. Året efter, 1976, hade tävlingen bytt namn och blivit ett Nordiskt mästerskap. Finland hade då tagits upp i loppserien. Ja, Finland ligger ju inte i Skandinavien. Däremot i Norden.

Hm. Det där svåra, kluriga som man säkert lärde sig i skolan en gång i tiden. Men fastnade det? Nähe rå. Att Nehru Chateau (favorithästen) var efter Chateaubriand och Taranica har däremot fastnat i min trånga skalle. Saker man inte haft någon som helst nytta av har jag alltid nogsamt tagit åt mig och vårdat i mitt minne.

xxx

Song Key, Noble Key och Cornish Key var helsyskon. Samtliga ägda av Berth med familj. Jag fick inte se Song Key i så många starter. Han härjade i storloppen och tävlade inte så mycket hemma på Umåker mot slutet, stjärna som han var. Noble Key och Cornish Key fick man se desto mer. Man reste ju inte så mycket på den tiden. Höll sig mest på hemmabanan. Ja, reser gör man ju inte så mycket nu heller förstås. Att det blivit så är Internets fel. Och latmaskens.

xxx

Berth var gammal bilförsäljare och kunde verkligen ta folk. En sällskapsmänniska. Den där charmen han besatte hade han nytta av i sitt yrke som, travtränare. Det är klart att journalister påverkades. Och potentiella hästägare.
Gunnar Johnsson, journalist på Västerbottens-Kuriren, fick till det mitt i prick i sin minnesartikel efter Berths bortgång i somras:
”Berth Johansson var nyfiken, frågvis, artig och hade en förmåga att få människor att känna sig utvalda”.

xxx


Bilden ovan har jag beskurit medvetet vårdslöst. Song Key och Berth igen. Här vinner man en Klass II-final på Solvalla 19 oktober 1974. Kolla vad mycket folk det är på E-läktaren! Ja, barn, det här utspelade sig på den tiden människorna måste åka till en travbana för att se på trav. Inte gick det att ringa någon på plats heller och få loppen direktrefererade i örat. Text-tv fanns inte. Ville man hade reda på resultatet var man tvungen att ringa till en telefonsvarare. ”Trav är bara då du är på plats” kanske hade varit en lämplig pay off?

Min morbror kan ha varit på plats den här tävlingsdagen 1974. Han har berättat att travintresserade umebor brukade kunna flyga till Stockholm för att gå på Solvalla vanliga tävlingsdagar. Efter det sista loppet sprang man till Bromma och hann precis med det sista planet hem.

xxx

Hur ska man lägga upp en sån här nostalgiblogg egentligen? Ska man bara skriva för jämnåriga och de som är äldre än en själv? Eller borde jag även bjuda in vetgiriga
yngre förmågor – typ såna som Emma och Johan i tornet på Umåker? De kollar säkert in på farbrors blogg någon gång. Hur pedagogisk bör man vara egentligen?
Har onga ens hört talas om Legolas?

xxx

Annandag jul var jag på plats på Umåker. En travdag med traditioner jag sällan missat under åren. Men jag varken såg eller hörde något den här gången.
Jag hade bara ögon för Vera 1,5 år. Dottern. Speedig som attan och på väg åt alla håll samtidigt. Hela tiden. Farliga saker var särskilt spännande. Det blev för tufft. När jag efter fyra-fem lopp knappt hade haft tid att titta åt banan till åkte vi hem. Ensam med riktigt små barn på trav ska man nog inte vara.
Kom att tänka på vad förstagångspappan och norrländske travtränaren sa när han jag träffade honom under en travdag och frågade hur det var att ha hand om dottern på egen hand.

– Det är jobbigare än att ha tio hästar till start!
Det kom från hjärtat det där. Han var avstängd nämligen och hans sambo hade alltid haft den viktiga uppgiften med barnet på sin lott.

xxx


Det här var en av mina tidiga favorithästar, Yakis Ami. Sigge Reuter tränade (?) och körde då jag började gå på trav som 14-åring och på bilden ovan vinner duon ett V65-lopp på Solänget i överlägsen stil i början av 1980-talet.
Jag hade tidningsklippet på väggen ovanför sängen och minns rubriken (troligen satt av någon redigerare långt söderifrån). Det var ju trav i NÅrrlandhh. Örnsköldsvik lät säkert exotiskt. Rubriken i den här tidningen blev: ”Vid foten av fjället”.

xxx

Sigge Reuter, honom ber jag att få återkomma till. Måste plugga lite Sigge innan jag kan uttala mig eftersom jag inte har så många egna minnen av denne tränare på Umåker.
En klassiker är i alla fall värmlänningen Sigge Reuters svar i en vinnarcirkel där intervjuaren särskilt fäst sig vid hästens formförbättring. Hur kunde den ha blivit så bra, hur hade det gått till?
Sigge försökte förklara:

– Di ändrer sig.

xxx



Det är en ung Håkan Hellerstedt på bilden. En privatbild jag kommit över. När jag studerar den med lupp ser jag att Hellerstedt vinkar med en pinne Igloo-glass. Han som i en intervju för 100 år sedan i Travronden (? ) sade att det är Piggelin som är favoriten. Ja, ni ser. Jag har sinne för detaljer ingen människa har någon nytta av. Låt oss konstatera att Hellerstedt gillar isglass i alla fall. Det spelar ingen roll vilken sort. Bara lite.

Isglass-bilden är en reservbild jag tvingas använda. Jag var på jakt efter Håkan Hellerstedt i den klassiska dressen ”blå med vita bollar” men hittade ingen vid en första koll i arkiven. Hellerstedt har bara nyare dresser på sig på bilderna. Inte den jag så att säga växte upp med. Jag var 14 år då jag började gå på trav 1979 och tyckte att man såg Håkan Hellerstedt så bra i loppen med den dressen (oftast i spets). Hellerstedt var som bäst på Umåker de åren och tog sina championat på banan 1977, 1978, 1979 och 1980.

– Jag hade en kolsvart kuskdress i början av min karriär. Men Berit (frun) bara skämdes för den och sa att den var Sveriges fulaste. Ändå hade jag piffat upp den med initialerna HH i vitt på armen på det svarta, berättar Hellerstedt då jag ringer honom.

Hellerstedt lämnade Umåker för Axevalla 1 januari 1986. Mer om den blåvita perioden senare. Så många bra hästar som han kört och så utnämner han… till den bäste.

xxx

Hörde en rolig grej om Stig Lindmark på stallbacken för ett tag sedan. Lindmarkar´n var ju en offensiv kusk då det begav sig. Nu sitter han ibland och irriterar sig framför tv:n då det visas trav.

– Varför TAR DOM UPP i ledningen i den sista kurvan?! Man ska ju KÖRA UNDAN!

Samme Lindmark var borta en tid från tävling i mitten av 1990-talet efter problem med hjärtat. Beskedet att han var på gång igen efter operation kom på omvägar.
Stig hade sagt:

– Nu måste jag börja köra igen, loppen har blivit så uppullade på slutet.

Ständigt den där glimten.

Mer om Stig senare. Så klart.

xxx



De här T-shirtarna (cirka 400) låg tryckta och klara inne på Umåkers sekretariat eftermiddagen 6 december. Som tur var tog Järvsfaks sin 200:e seger samma kväll.
Jag kan inte låta bli att tänka på vad som hände med t-shirtarna Gävletravet tryckt upp då Järvsöfaks jagade seger nummer 200 hos dem i starten innan. Med datum och allt. Blev det t-shirts att sova i eller meka med bilen i för folket i Gävle med omnejd? Eller får vi se folk på Elitloppet i maj med t-shirtar på villovägar där det står att det var i Gävle Järvsöfaks knep sin historiska seger?

På återseende i bloggen!

Mikael Wikner
Mailadress:
wiknerumea@live.com