Pale Amber vs Suitcase

Det här är en bild på två klassiska norrlandspållar. Malmloppet 1990.
Pale Amber (Jan-Erik Erikson) och Suitcase (Stig Lindmark) är etta och tvåa i Skellefteås storlopp, och det för andra gången. 1988 var ordningsföljden också Pale Amber före Suitcase.

Bilden är lite typisk när det gäller de här två hästarna. Suitcase var bra. Det var bara så att Pale Amber var ännu bättre. Min kompis mamma ägde halva Suitcase så man höll alltid på honom. Fast det hade man ju lite för när Pale Amber visade sig.
Suitcase var dunderseg den första biten och förlorade mycket pengar på det. Pale Amber var både raskare från start och ägde ett bättre löphuvud.

Ja, ni kommer väl ihåg. Likt Queen L. (kommer att tänka på henne vad gäller skallen, vet ej varför) kunde Pale Amber se stenslagen ut i i spets eller i spåren i den sista kurvan. Men det var bara en chimär. Fuxen visste vad som gällde.

– Det stämmer det där. Pale Amber sprang ofta och tittade på pippifåglar i luften eller vad det kunde vara. När han hörde motståndarna komma tog han i igen. En fantastisk häst som aldrig vann med några större marginaler, säger tränaren/kusken Jan-Erik Erikson.

Om mötena med Suitcase:

– Suitcase fick ju nästan alltid stryk och jag kommer ihåg när Stig Lindmark skrek åt mig på banan en gång före ett lopp: ”Vad fan ska du ut och göra med den där fuxen igen”, säger Jan-Erik Erikson och skrattar.

Umåkers Jan-Erik Erikson, liksom förstås nestor Lindmark, har tagit fram många bra snabbloppare under åren.

– Det har funnits många bra i den högsta klassen här uppe. Nu för tiden får vi inte fram dom...hästarna går tyvärr sönder nu när det är ekonomin och snabba pengar som styr.

xxx

Nostalgi, Norrland och lättsamt Nonsens är ledorden i den här bloggen som startade under trettonhelgen. Bloggare: Mikael Wikner. Tidigare texter finns i arkivet längst ner på sidan. OBS! Alla bilder Copyright Kanal 75.

xxx

Jan-Erik Erikson av mycket ung upplaga på den här bilden. Med äppelkinder och konfirmanduppsyn. 1996 klev han över 1000 segrar som kusk och har just nu 1238 segrar. Som kusk. STC har räknat ut att han 56 år gammal närmar sig ett nytt jubileum – 1000 tränarsegrar.

– Det är det inte så många som har och det är klart att jag vill dit. Det fattas 10-20 segrar, jag vet ingen exakt siffra. Vi får knapra på - jag har inte så mycket att åka med just nu - men det skulle vara roligt att ta dom som fattas.

Malmloppet av årgång 1991 (året efter bilden ovan) vanns också av Pale Amber. Då i regi Torbjörn Jansson. Den fine fuxen flyttades ju till Solvalla och Jansson.

– Det är klart att det inte var roligt för mig. Pale Amber hade en ledbandsskada som Torbjörn gjorde ett jättejobb med och fick till hästen något så när fräsch och fin. Med tanke på alla svenska rekord och annat är det klart att Pale Amber är den bästa hästen jag fått fram, säger Jan-Erik Erikson.

xxx

I dessa Prix d´Amerique-tider ägnar vi lite spaltutrymme åt en PdA-vinnare med i alla fall liiite Norrlands-anknytning. Ina Scot var hästen som gjorde det 1995.
Det är egentligen helt sinnessjukt stort det Helen Ann och Kjell P ställde till på Vincennes! Och så SNYGGT hon körde.

En av mina chefer på Kanal 75, Petri Johansson, tog bilden då Ina Scot blev historisk. Bilden pryder uppslaget på den Expressen jag har i mina gömmor.

Sportkrönikören Mats Olsson skrev om loppet. Olsson är en favorit på grund av sitt sätt att skriva. Trav är han dock inte intresserad av och jag surnade en gång då han skulle vara spetsig krönikör och ville röra om för omrörandets skull (känns det igen?) då norske Atom Vinter vann Elitkampen på Solvalla.
Det var en Elitloppssöndag och någon av grållens tre segrar i Elitkampen. Mats Olsson var utsänd krönikör (såg honom på plats nedanför E-läktaren i cowboy-hatt och boots) Kusken/tränaren Arve Gudbrand Blihovde var ju en showman och det hände att han red på grållen vid segerdefileringar. Så även denna gång.

”… som vore det en jävla cirkushäst”, skrev Olsson vill jag minnas.

Kul med Blihovdes glädje. Ju. Men det brukar sällan vara bra med spex om folk bestämt sig för att det just där och då är det seriösa spåret som ska följas.

När Ina Scot vann Prix d´Amerique slogs Olssons krönika upp över två sidor i Expressen. Rubriken: ”Sköna Helen A”.

Mats Olsson var mycket nöjd med vad han hade fått vara med om:

”Helen höll sig bakom Vourasie, mitt i fältet, och gick sen ut och förbi alla de manliga kuskarna och det känns gott att när en kvinna för första gången ställde upp i Prix d´Amerique så inte bara vann hon, hon var dessutom svenska och visade med sitt agerande mycket enkelt var Sverige och svenska kvinnor står i jämlikhetsfrågan”.

xxx


Ina Scots (bilden från Prix d´Amerique) anknytning till Norrland är dels att Kjell P ”Sheriffen” Dahlström jobbade som polis i Norrbotten som ung och härjade som amatör i Boden, dels (och mindre krystat) att Ina Scot vann Guldbjörken på Umåker några månader efter Prix d´Amerique.

Det tog givetvis skruv publikmässigt med en världshäst på besök. 7500 personer har nämnts som publiksiffra den här Guldbjörks-dagen 1995 (Guldbjörken kördes i augusti och inte i april som är fallet sedan många år).

Carina Jonsson var sportchef på Umåker den här tiden och hade skrivit ett brev, adresserat och formulerat till Ina, året innan, där hon välkomnade Ina Scot till Umåker. Kjell P kom ihåg brevet efter Prix d´Amerique-segern och anmälde till Umåker. Det var en bit att åka med hästen men Kjell P ville "ge tillbaka lite till travet efter allt han hade fått vara med om".

– Kjell P sa nåt om att ”små sår och fattiga vänner ska man inte förakta”, berättar Carina Jonsson. Det var en magisk dag med den här fantastiska individen och gudabegåvade travaren Ina Scot på plats (ja, Carina ä-r en sportens kvinna, min anm). Hon vann hur lätt som helst efter att ha avancerats fram i fjärdespår genom den första kurvan av Helen. Ägarna var på plats och även skötaren Carola Dahlström, Kjelles dotter och vi gick ut och åt middag allihop på kvällen.

Kuriosa 1: Kjell P Dahlström hade medverkat i tv-programmet Fångarna på fortet. På flyget på vägen upp till Umeå den här lördagen 1995 hade han träffat ”Fortet-kompisen och vänsterledaren Gudrun Schyman och bjudit henne ut till travet. A´ Gudrun dök upp och blev en av flera prisutdelare i vinnarcirkeln.

Guldbjörken 1995:
1. Ina Scot – Helen A Johansson, 1.14,2
2. Extrem – Daniel Olsson
3. Let Me Fly – Robert Bergh

Kuriosa 2: Ove A Lindqvist blev oplacerad med Folke Riström-tränade Go On Royal och var fly förbannad. Helen A råkade plocka ”Rojjes” framben på vägen fram i den första kurvan och Skellefteåhästen galopperade.

Kuriosa 3: (nu ramlar det på i minnet här): Kjell P Dahlström gav avtryck och hade både starkt tyckande vänner och dito ovänner. Som showman (travet är ju till viss del en underhållningsindustri) är han en av de skickligaste vi haft. En känslomänniska. Förstås.

Det här med tipsintervjuer… Mantorptränaren var ständigt optimist. Guiden-tidningarnas tidigare chefredaktör Björn ”Björnen” Holmquist fick till det bra i sin minneskrönika efter Kjell P Dahlströms död. Björnen avslutade med..."Kjell P förlorade och vann - så gott som alltid med toppchans".

xxx
I den förra bloggen skrev jag om Timmy Hunts 14 raka segrar från debuten. Bara Commander Crowe (23), Legolas (19) och Västerbo Paradise (16) är värre.

Börje Holmlund från Sundsvall har björnkoll på sådana här saker. Han påminner om att Adept (född 1954) också vann 14 raka från debuten.

xxx

Nutid i nostalgibloggen. 18-årige Nicklas Westerholm är helt klart en framtidsman. Han är bjuden till Sydafrika för att se och uppleva travet där. Nu hör jag att han inte var så sugen på att åka ett tag. Anledningen: rädsla för att gå miste om styrningar om han var borta från Sverige i några veckor!

Robert Berghs son är inte bara lik sin pappa till utseendet. 18-åringen har även samma fart och driv i snacket som Bergh senior. Kusligt lik på rösten också. Kusligt.

Jag blev glad då jag gjorde en intervju med Nicklas Westerholm inför V75 på Bergsåker för några veckor sedan. En framåt youngster som oförskräckt lade ut texten om stallets chanser utan att låta minsta fartblind eller kaxig. Tvärtom bubblade det i honom på det där entusiastiska, gulliga, smittande viset.

Det var lunchrast på Sundsvalls praktiska gymnasium där Westerholm går det tredje och avslutande året. En av klasskompisarna är Robert Skoglund, han med Vildvitter.

– Jag sitter med ”Skoglund” nu och vi har nyss ätit...för några veckor sen kollade vi upp och slog vad vem som vann mest med ponnys… jag vann över Skoglund...lätt... har spelat ishockey också i Östervålas juniorlag men valde bort hockeyn… stod i mål... det måste man ha bra psyke för, sade Nicklas Westerholm bland annat.

Allt för denna gång.

Mikael Wikner
Mailadress:
wiknerumea@live.com