Dun Bunter blev bara fyra år

– Dun Bunter blev bara fyra år i huvudet.

Jag kommer ihåg när Mats-Åke Nilsson, försteman hos Stig Lindmark under många år, suckade sa så efter en förlust på Umåker.
Vi stod i stallet och lyssnade andäktigt. Håkan Boström, travsekreterarens son, hade tillåtelse att gå på stallbacken och jag fick hänga på ibland för att titta på hästarna och prata tips med farbröderna.
Det här var i slutet av Dunets långa karriär och Skellefteåhästen hade galopperat bort sig. Än en gång. Av friskhet. Dun Bunter föddes 1970 och tävlade till i december då han var tolv och jag hann se den omtalade travaren i några starter.

Det är Mats-Åke Nilsson på bilden tillsammans med Dun Bunter. Här har ekipaget vunnit Gävle Cup. Året okänt för mig. Kolla in Hjälmen och Muschen!
Bodentränaren Mats-Åke Nilsson är pappa till Anna Lindmark som blev ny proffstränare i Boden vid årsskiftet. Anna är Stig Lindmarks barnbarn.

Hans Olov Pettersson från Skelleftehamn ägde Dun Bunter. Sonen Bert Pettersson satsar ju friskt på travet i dag och driver amatörstall i Skellefteå tillsammans med sambon Gabriella Laestander. Face the Evil heter stallets stjärna.

– Vår nya Dun Bunter! skrockar Bert Pettersson.

Det där om att Dun Bunter förblev en yster unghäst håller Bert med om. Stjärnan har det svenska rekordet i antal segrar, 113 stycken (ett rekord som delas med Molnets Broder) men galopperade också bort mycket pengar.
Det kan tyckas småaktigt att klanka ner på Super-Dunet för att han unnade sig några galoppet ibland. Men fenomenet är intressant.

– Han galopperade (lite överdrivet) i hälften av loppen, hästen (345 starter totalt). Men han vann ju en hel del lopp också. Hård var han och gjorde sitt sista lopp på Bergsåker, ett pensionärslopp, i december då han var tolv (Anders Lindqvist och Earl Pellef vann, min kommentar). Dun Bunter var snäll men hingstig. Han startade inte så mycket i södra Sverige men vann väl en 13-14 lopp på rikstoton ändå. Stig (Lindmark) ville ha honom här uppe som ett vapen i championstrider och lite av varje, säger Bert Pettersson, och fortsätter:

- Midsommarkransen i Skellefteå vann han exempelvis sju gånger. Sista året (1982) tror jag han stod med 80 meters tillägg. Han stod ofta så jäkla illa till med den tidens proppar, samma öde som Viggo Best och många andra. Man såg liksom inte hästen ”i bild” förrän det var mitt på upploppet. Men nog fan vann han nästan alltid ändå.

Mår pappa Hans-Olov och Stig bra?

- Ja för f-n. Ring dom någon gång!

xxx

Midsommarkransen i Skellefteå är ett traditionstyngt lopp över tre kilometer som körts sedan 1965. Det blev hela 200 000 kronor i förstapris i loppet 2008. Dun Bunter vann kransen åren 1975-1979 samt 1981 och 1982. Har själv sett några Midsommarkransen (loppet körs alltid midsommardagen) och då väldight ofta varit uppflugen på berget bakom sekris. Av någon anledning var det tradition att sitta där uppe för vårt gäng. Men långt till luckorna var det. Kullrigt och utför och livsfarligt. Och så ser man bara början av upploppet därifrån. Men berget skulle det vara åtminstone någon eller några lopp dessa midsommardagar.

(Bilden ovan: Dun Bunter tillsammans med Stig Lindmark)

Dun Bunter vann det första V65-loppet (dåtidens V75) som kördes på Umåker, 1975. Då var hästen fem år och hade sprungit in 131 000 av sina 888 000 kronor han skulle komma att tjäna. Tvåa var Claude Rollo och trea Diva H.
Gustaf Hallén, den tredje norrlandsgiganten genom tiderna tillsammans med Berth Johansson och Stig Lindmark, tog också för sig då det vankades extrapengar och vann det andra V65-loppet som kördes på Umåker (Barry).

Det var i november 1975 som V65 kom till Umeå för första gången. Omgången 8 november delades broderligt med Gävle och Halmstad. Två lopp per bana (!).
V65-raden fick följande utseende:
4 Billie Holiday – Hans Wadell (Hd), 1 Joseph – Per-Olof Gustafsson (Hd), 1 Sweet Janki – Gunnar Wallberg (G), 4 Gilant B. – Kenth Åkerlund (G), 10 Dun Bunter – Stig Lindmark (U), 7 Barry – Gustaf Hallén (U).


xxx
Nostalgi, Norrland och lättsamt Nonsens är ledorden i den här bloggen som startade under trettonhelgen. Bloggare: Mikael Wikner. Tidigare texter finns i arkivet längst ner på sidan. OBS! Alla bilder Copyright Kanal 75.

xxx

1970 slogs ishockeysektionerna i IFK Umeå och Sandåkern ihop. Det blev Björklöven. Herrarna på bilden ovan var i farten redan på IFK-tiden, landslagsmännen Kjell Garrincha Sundström (vänster) och Lars Dallas Dahlgren.

En privatbild som tillhör mångårige travskribenten i Västerbottens-Kuriren Kjell Bergström, tagen vid något kändislopp på Umåker. Jag väljer den för att berätta om en av de bästa idrottsföreningsägda (eller hur man ska uttrycka det) travarna i Sverige genom tiderna, Keyson Jons.

Keyson Jons´ 103 starter (38-28-8) och 718 000 kronor intjänat är supersiffror av en häst född 1978. Hästen tränades av Umåkers Jan-Erik Erikson och blev Björklövens första häst (i organiserad form). Succé direkt. Att hästen var som bäst perioden kring 1987 då laget tog sitt SM-guld var givetvis mumma för marknadsförarna på Umåker.

Aldrig har det väl varit så mycket brudar på Umåkers som de gånger Lövens hästar tävlade. Di där ishockeyspelarna behövde bara ha öga, näsa mun för att vara söta i brudarnas ögon (ironi, javisst, men även ett utslag av hämndbegär så här 23 år efteråt).

Jan-Erik Erikson:

- Den roligaste segern med Keyson Jons var den en lördag under en elitloppshelg då vi gav ett bra odds. Det kördes fruktansvärt fort första varvet men vi kom ikapp lagom till upploppet och bara svischade ifrån dom. Jättehärligt för mig, spelarna i Löven och en massa norrlänningar på plats som hade spelat.

Ulf ”Pipen” Nilsson var den spelare i Björklöven som kanske drev på hårdast för att laget skulle ha en egen häst. Klubbens Kjell Wallmark var en annan som såg till att Björklöven verkligen blev med häst.

Erikson fick tips om Keyson Jons av Bodentränaren Krister Nilsson.

– Han hade gjort en start för en amatör i Visby och vunnit den. Jag åkte ner och provkörde honom inne på banan. Han kändes fruktansvärt risig och rullig. Men så kom det ut en traktor på banan – och då klippte Keyson iväg. Och sen blev det affär!

Tvillingarna Patrik och Peter Sundström var två av delägarna (=de största flickidolerna). Hockeyprofessorn Hans ”Virus Lindberg tränade laget vid tiden.

– Virus var en av hästägarna. En man som hade respekt med sig. Minns en eftermiddag i stallet då flera av ”småpojkarna” ur laget tjoade och tjimmade, ja så där som man gör. Virus kom innan för dörren. Alldeles tyst. På en sekund. Stilla. Samma som den gången vi startade på Solvalla då laget låg på läger någonstans i närheten. Killarna hade väl gått på travet utan att fråga om lov. ”Säg inget till Virus att vi varit här nu!”, säger Jan-Erik Erikson skrattande.

Andra lövenhästar hos Jan-Erik efter Keyson Jons: Matisse, Speedy Gagn, Let Me Pay (tränaren tar dom på volley ur minnet så häng inte mig om någon fattas).

xxx

Avslutar med en bild från Anders Lindqvists kontor i hans borg på jätteanläggningen Grosbois i Paris. Jag var utsänd reporter från Kanal 75 i samband med Prix d´Amerique-helgen och i en av artiklarna skildrade jag livet runt Lindqvists omtalade kaffemaskin så här års.

– Det här är det mest välbesökta stället på hela Grosbois, sade Francois Travert, hästskötare hos Jägersrotränaren Joakim Lövgren som hyr boxar av Lindqvist.

Heinz Wewering, världens genom tiderna segerrikaste kusk, var den mest namnkunniga av alla i vimlet på Anders Lindqvists kontor den här eftermiddagen. 16 305 segrar har Wewering bokfört sig för.

Som för många andra stoppade det inte vid kaffemaskinen på kontoret för tysken. Anders och hans fru Iona har alltid dörrarna öppna för sina vänner och sofforna i vardagsrummet nöts varje år av många hundra besökare.

Norrlänningar i det lindqvistska vardagsrummet då vi var där bland andra: Per-Erik Wågström, Örnsköldsvik (han som rattar startbilen på flera banor i norr), Hanna Olofsson (Bodentränaren Gunnel Fredrikssons dotter) och Malin Åberg (dotter till amatörparet Torgny och Kia Åberg från Umeå).
Lindqvist har även två anställda norrlänningar: Rasmus Svensson (son till Bodenamatören Olle Svensson) samt Theresia Isaksson från Vilhelmina (travstam okänd för mig).


På återseende i bloggen!

Mikael Wikner
Mailadress:
wiknerumea@live.com