Lindqvists derbydubbel

Det var veckan efter Anders Lindqvists derbydubbel 1987. Han hade själv kört Atom Knight till seger. Stallets andra häst i loppet, Ewing Turf, slutade tvåa med Thomas Uhrberg i sulkyn.
I ett pressmeddelande från ATG inför V65-finalerna helgen efter hade Lindqvist laddat om med citat: ”en fyraåring som är bättre än både Atom Knight och Ewing Turf”.
Hästen Anders talade om hette Pay The Crown.

– Så där sa jag bara för att elda under pannorna och röra om lite efter derbyt, säger Anders Lindqvist då jag påminner honom om saken.

Nja. Jag skulle tippa att Lindqvist verkligen trodde på det där själv. Han har alltid varit en obotlig optimist och aldrig gillat att hålla inne med saker och ting. Det han tänkt har snabbt formats till ord i munnen vilket gjort honom till en av sportens största personligheter (Björn Ferry, en annan västerbottning, påminner faktiskt om Anders Lindqvist just i detta hänseende).

Bilden: Anders kramar om hästskötarna Ulrika Bertilsson (vänster, skötare till Ewing Turf) och Cathrine Adolfsson (numera Hellberg, skötare till Atom Knight).

En genomläsning av gamla Travronden, Guiden-tidningar, lokaltidningar etc ger upphov till många skratt. Journalister som intervjuar Lindqvist har inte sällan reserverat sig med förtydliganden av typen ”nu brukar ju den gode Lindqvist ha för vana att säga så där” eller ”vi vet ju alla att han brukar vara rätt optimistisk, Lindqvist”.

Inför Svenskt Travderby 1987 var det inte många som trodde på att Halmstadtränaren skulle ha så stora chanser. Ja, den ende som trodde att Atom Knight skulle ha ypperligt god chans var väl Lindqvist själv.

Atom Knight (152 för 10) fick dra hårt efter att ha övertagit ledningen av stallkamraten Ewing Turf (425 för 10) och i mål kom man på det nya lopprekordet 1.15,6/2640 meter - långt före de övriga.

– Dubbelsegern i Derby är min största som tränare. Det var väldigt mäktigt att ha både ettan och tvåan i mål i ett så stort lopp. Jag har vunnit många stora lopp med Huxtable Hornline och Activity och derbyt här nere i Frankrike med Extrem Dream som tränades av mig men som stod på gubben Dubois lista eftersom jag jobbade åt honom då. Men inget slår Derbyt 1987, säger Anders Lindqvist.


Stall Neutral ägde Atom Knight. Bakom stallpseudonymen två länsbor, Stig Englund (före detta Texaco Sävar, numera utflyttad och har bensinmack i småländska Gemla) och Ronny Jakobsson i Robertsfors.

Cathrine Hellberg, skötare till Atom Knight och sambo med Lindqvist vid tiden förtjänar ett eget kapitel och ska också få det i någon kommande blogg. En tegare (Umeå) och framgångsrik amatör i Halmstad som jag haft anledning att intervjua flera gånger de senaste åren. 2006 tilldelades hon Helen Anns pris under Årets Häst-galan i Göteborg.

Noterbart är att norrlänningen Lindqvist, som hade flyttat ner till Halmstad 1985, ett par år innan segern i Svenskt Travderby, faktiskt blev den förste tränaren med Halmstadtravet som hemadress att vinna Svenskt Travderby. Märkligt.
En annan detalj jag inte hade koll på är att Ewing Turf var den första Halmstadtränade hästen att vinna Sprintermästaren (1987). Det krävdes alltså en norrlänning för att Halmstad skulle komma med i matchen.

Gratulanterna stod i kö efter derbysegern, men ett samtal ringde Lindqvist själv – till Gustav Express Lennartson i Brattby utanför Umeå.

– Jag ville verkligen ringa Gustav eftersom det var hos honom jag hade börjat med trav en gång i tiden och lärt mig mycket av, säger Anders Lindqvist och drar en av sina imitationer av Gustav (…”du, jämt”…”va”).

xxx

Nostalgi, Norrland och lättsamt Nonsens är ledorden i den här bloggen som startade under trettonhelgen. Bloggare: Mikael Wikner. Tidigare texter finns i arkivet längst ner på sidan. OBS! Alla bilder Copyright Kanal 75.

xxx

Vi var många som höll en tumme för att Lasse Lindberg skulle få sig en V75-seger i lördags och bli den äldste kusken någonsin att vinna V75. Nu blev det Kihlström och Bergh för hela slanten. Kihlström vann fyra segrar på V75 vilket han gjort två gånger tidigare. Andra i skaran med fyrlingar på V75 är Stig H Johansson (två stycken), Erik Adielsson, Björn Goop, Åke Svanstedt. Och så Lasse Lindberg då.

Bilden är ett montage från 1996 av Kanal 75 då Lindberg var en kusk ”Harry Boy litade extra mycket på”.

Bergsåkers nestor var förste kusk ut att fyra segrar på V75 (Stig H:s fyrling noterades då spelet hette V65). Banan var Solänget och datumet 21 september.1996.
Segerhästarna var i tur och ordning; Agassi Bob (odds 3:10, tränare Jouko Pärssinen), Anette Pride (odds 2:37, tränare Leif R Andersson), Sweep Surprise (odds 4:44, tränare Lindberg själv) samt Yankee Lo (odds 3:74, tränare Leif R Andersson).

Nästa år fyller Lars Lindberg 70 och snart drar han sig undan med, som han säger, någon enstaka häst att träna. Det blir tomt. Är det någon som någonsin hört någon uttala sig negativt om Lars Lindberg? Karln är ett under av vänlighet och har precis som Skellefteås Stig Lindmark, en annan som varit intervjuobjekt i alla tider, alltid haft ett gudomligt tålamod med pressen.
Tänk att ha drivit storstall i alla år och pratat med en miljard journalister. Men aldrig en ironisk kommentar eller sidtrött passning. Snarare tvärtom. Helt otroligt.

Stig H Johansson vann två lopp på Solänget den här dagen, med Clipton i guld och Resolute Jakan i klass III. Bork Rigel tog hem kallblodsloppet som storfavorit (tvåa och trea Västerbottens-hästarna Vivaldi (Lennart Nygren) och Bodbäckspålle (Stig Lindmark). Utdelningen stannade vid 3 215 kronor för sju rätt.

Apropå Lars Lindberg som ju vunnit ”en hel del lopp”. För ungefär tio år sedan fick umebon ”Ranken” nog av Lindberg. Enligt Ranken var Lindberg alldeles för dåligt påläst på sina konkurrenter (och så var det något mer) och förtjänade därför inte att komma med på hans spelkuponger.

Det skulle inte slösas streck på Limpan inte! Hur länge bojkotten pågick har jag ingen aning om. Lars Lindberg vann väl ungefär lika många lopp på den tiden som Ulf Ohlsson gör i dag och de hemliga avstegen från bojkotten var nog många. Att strecka kuskar mera i smyg… det finns många ”varianter” i trav.


xxx

Hästen på bilden heter Carné. Kusken är Fisk-Olle Persson, tränare på Solvalla. Att duon vann Elitloppet 1954 är ungefär så mycket som jag känner till i ämnet.
Anledningen till att den här bilden kommer med är att jag fick en flashback tillbaka till 1980-talet då jag bläddrade fram Carné i mapparna på Kanal 75. Hästen var morfar till en del hästar då jag började gå på trav och ett hade man lärt sig som nybörjare - att alltid passa Carné-hästar då det var tung bana.
Man kan nästan se sig själv stå där nere vid staketet mitt på Umåkers upplopp då man med kännarmin förkunnade för alla som ville höra på:

– Carné-hästar är för jävliga på dynga´!

Aktiebolaget Noll Koll. Men snacka går ju. I dag är Carné morfars farfar etc etc i stamtavlorna och fenomenet med riktigt tunga banor har försvunnit. Modernt material gör att banorna bara blir hårda när det regnar.

Mina kunskaper om nedärvning och stammar stannade någonstans i höjd med Carné. Orkar inte hänga med på den biten. Har nog med nyheterna inom travet.
Några som däremot tycker att det här med avel och blup-tals-race är något av det roligaste som finns är Håkan och Jenny Persson (stallbredbyn.se). Ett kunnigt par på området som formligen äter och andas avelsfrågor, fysiologi, träning. Ingen kan vara mer intresserad av hästavel (som, fritidssysselsättning) än Håkan och Jenny. Möjligen kan någon komma upp i samma intressenivå (fast det vete då faen…).

Det enda jag vet om avel är att var och en blir salig på sin tro och att det räcker långt. Att ha en bestämd åsikt är viktigare än fakta när det ska debatteras (och himmel vad travfolket debatterar bästa pappan till det eller det stoet etc). Det är som med allting annat inom travet, att den som hinner bli mest förbannad på kortast tid vinner.

xxx

Var det mera avslappnat förr? Jag får allt oftare den känslan. Se bara på Björn ”Skräcken” Linders 1980/1990-talshjälm på bilden ovan. Det riktigt dryper skräck av. Lite lekfullt så där. Såna här ”tilltag” skulle väl beskyllas för att vara oseriösa numera.

Anders Lindqvist har haft sin ryggtavla prydd av en öga näsa mun och en vinkande hand (vinkande hej då till konkurrenterna). Han har även haft andra humoristiska fysch för sig på hjälmar och dresser under åren. Men så är Lindqvist också en av de största underhållarna i sporten. Andra roliga hjälmar är Ove A Lindqvists Långben och Lars I Erikssons Hagbard Handfaste.
Så många fler roligheter på dresser och hjälmar kommer jag inte på så här på rak arm. Maila mig gärna.

Jag stod på Solvallas stallbacke 2004 när Björn ”Skräcken” Linder hade genomfört sitt sista shownummer som publikvärmare under Elitloppet. Ville helt enkelt vara med på den historiska grejen och skrev en snutt om det på travnet.se.

Det var ”Skräcken” som pensionerade sig själv som Solvallas egen rolighetsminister 2004. Han var 61 år då och hade hållit på sedan 1984, året då han officiellt började inleda Elitloppsfesten under morgontimmarna. Med slängkyssar, extra långa tömmar hängades under Demon Sid, Banzai och Big Spender, ”hands free”-körning etc etc.

– Nu kör jag det här en sista gång, lugnt och stilla så att jag inte slår ihjäl mig, sade Skräcken innan han åkte ut.

Elitlopps-morgnarna med Skräcken var trevliga. Ska det VERKLIGEN inte gå att övertala Linder om ett absolut sista framträdande? Vi vill se honom bara eeen gång till…


Mikael Wikner
Mailadress:
wiknerumea@live.com