Beeenet, Ingves!

Det är inte bara folket från Halmstad och vi i norr som sitter och hoppas på att Peter Ingves ska vinna. Det gör det nog många som gör.
Skulle någon ha lirat en annan häst än den Ingves just vunnit med, inbillar jag mig att det inte tar så lång tid innan den personen åtminstone tycker att det är en underhållande förlust.

För Peter Ingves kan man lita på när det gäller efterspelet. Det blir alltid fest när han vinner lite större lopp. Han är själaglad ända in. Åtminstone verkar det så. Varje gång. Han är oförstörd som ett barn och det är just det som är så befriande. SM i Maskhållning får andra hålla på med.

Ingves fyllde 50 i mitten av mars (och fick bland annat en motorsåg av svärmor Margareta Bäckman) och borde väl inte ha några problem med att sticka benet i luften i låt säga, ytterligare 15 år. Efter 65 kan det kanske bli knepigt, jag vet inte? För benet har vi ju vant oss att se i segerdefileringarna.

Den glade finländaren kom till Umåker på stipendium som ung och började hos Håkan Hellerstedt. Gimmicken med benet i luften började han med på Umåker.

- Jag slängde väl upp det någon gång när jag var glad i någon segerdefilering. Snart började folk stå vid staketet och skrika ”benet, Ingves” – och sedan har det fortsatt, berättade Ingves en gång då jag ville höra om historien bakom.

Jag minns benet från tiden då man var fjortis nämligen. Det spelade ingen roll om det var vinter och kallt. När Ingves vunnit skulle man ut till staketet och skrika:
- BEENET!

Åsa Bäckman, dotter till framlidne Umåkertränaren Ulf Bäckman, är sambo med Peter. Under december var Ingves sjukskriven för ett brutet finger. Åsa ombads maila ett kort skvaller om den tiden till bloggen.

Åsas mail:

”Jag vet inte vad jag ska skriva för någonting men Peter börjar i alla fall att köra idag (8 mars) vilket jag är väldigt glad för. Elräkningen lär bli mindre nu då han inte kan tillbringa varje eftermiddag i bastun! Annars har han kört ”Alle” kors och tvärs på innebandy- och fotbollsträningar/matcher vilket han inte hinner så mycket annars så det har ju varit uppskattat. Eldat i kaminen har han också gjort VÄLDIGT flitigt så vedförrådet har sinat eller rättare sagt tagit slut.

En lite rolig anekdot angående fingret är ju att efter två-tre veckors tjatande om att han skulle åka upp på lassa och kolla fingret, så åker han till kliniken på travet istället och får det röntgat av Cathrine Hellberg. Hon fick en smärre chock när hon fick se plåten…fingertoppen i princip krossad. Jag vet inte om man ska kalla det finsk sisu eller ren dumhet ;) ont hade han i alla fall!”, skriver Åsa Bäckman.

xxx

1977 kom Peter Inges till Sverige och Umåker för första gången. Det berättar hans gamle arbetsgivare Håkan Hellerstedt.

- Han kom på ett tremånaderstipendium den hösten och stannade fram till jul. En klar plusvariant redan från dag ett. Duktig på att jobba, skodde, hade bra hand med hästarna och var en stämningshöjare. Köra lopp kunde han ju också, berättar Hellerstedt.
- Han jobbade hos mig i omgångar efter det och att han var av rätt sort skulle ju också visa sig senare.

Bilden: Commander Crowe och Peter Ingves efter segern i Kymi Grand Prix 2009.

Kortisar om Ingves…

# Här skulle man kunna fylla halva bloggen. Nöjer mig med berättelsen om hur det gick till när han skaffade egen mobiltelefon. Det ligger bara månader tillbaka..
Han var länge inte så förtjust i tanken på att bära omkring på en egen och använde bland annat Thomas Uhrberg som sambandscentral vid utlandsresor och liknande.

- Det ringer folk till min mobil och frågar efter Ingves! klagade Uhrberg.

Det där blev lite ohållbart i längden.

# Olle Goop var i Finland i samband med något storlopp och träffade där den glade finländaren:

- Kan inte du Olle göra ett snabbt inhopp i aveln i Finland? Vi behöver få fram kuskar efter Korpi och Kontio. Tänk dig: PEKKA GOOP!

xxx

Allvar nu. Ulf Bäckman gick bort i februari 2009 efter att ha varit krasslig i några år. Margareta, Ulf och tvillingpojkarna hade flyttat ner till Halmstad samma höst för att komma nära döttrarna Åsa och Sarah.

Bilden: Ulf Bäckman efter V65-segern i Skellefteå med Trollfaks

Jag skrev om Bäckmans bortgång för Kanal 75. Kort och sakligt. Det blev inga utvikningar, exempelvis om det bästa han visste: resor till varmare breddgrader. Italien blev det flera turer till då Åsa och Peter bodde där. Att det där var en höjdare för Bäckman var uppenbart. Han pratade ofta om de där resorna (”Vi far om några veckor”).

2002 och 2003 blev hans mest framgångsrika som kusk med nästan fyra miljoner kronor inkört båda åren. Segrar han ofta framhöll som sina roligaste var dem i V75 med sin och dottern Sarahs häst Rapid Blues.

En annan seger han ofta tog upp då han blev tillfrågad i intervjuer var den i V65 (dåvarande V75) sommaren 1992 på Skelleftetravet med Trollfaks, Ulf Bäckmans första triumf på V65 kom efter fem år som proffs.

Trollfaks klingar väl bekant. Det är ingen mindre än Järvsöfaks pappa, amatörtränad i Sverige på den tiden. En hyfsad häst (det var ju bara en slump att Järvsö Anna gick till just den här hingsten) som tjänade 800 000 kronor i karriären. Segern tillsammans med Ulf Bäckman i Sprinterpokalen i Skellefteå var värd 65 000 kronor och blev hingstens största i karriären.

Kallblod 1992: Favoriter i Sprinterpokalen detta året var Spiltakungen (17 för 10) och Salsnes Troll (28 för 10), den senare med Jan-Olov Persson i sulkyn. Ö-vikshästen Gyllfen var förhandstippad men ströks (Elisabeth Strandbergs, tidigare kanslist på Solängets sekretariats ögonsten och nu pratar vi verkligen ögonsten).

Trollfaks galopperade kort i starten och spurtade till seger längst ut i banan till skrälloddset 170 för 10. Bäckman och Trollfaks.

xxx

När Järvsöfaks gästade Umåker i december för att ta sin 200:e seger var jag i stallet före loppet och fotograferade. Skötaren Hanna Edvinsson lämnade Faksen på gången utselad och klar till den första värmningen.

Bilden: Vad rörde sig i huvudet på Järvsöfaks före segerloppet på Umåker? Vad stod han och funderade på? Snällare häst finns inte.

Faksen bara stod där och dolade på. Hanna var inne i en box och ordnade med något. Jan-Olov ute på stallbacken någonstans. Det gick några minuter och jag plåtade kallblodskungen ur alla upptänkliga vinklar. Han lät mig hållas. Egentligen är det fantastiskt hur lugna många topphästar är. Man läser ju om stjärnor med humör och högpresterande individer med egen vilja. Det finns sådana också. Faksen hör definitivt inte till den skaran. Snällare finns inte.
(En annan, om möjligt coolare kallblodsstjärna, var norske Bork Rigel. Honom behövde de inte ens sela fast.. ””Borken” gick lös på stallgången inför en start på Bergsåker då jag var inne och tittade på honom en gång).

Snälle Järvsöfaks som medelmåttorna i Jan-Olov Perssons stall var på och ville spöa ibland. Robert Okpu som skrev boken om Faksen berättar att kallblodskungen var illa ute för några år sedan. Järvsö Harry, den luvern, hade tydligen laddat länge för att trycka till Faksen en gång för alla. Så skedde också i ett obevakat ögonblick och personalen fick gå emellan.

- Järvsöfaks är ju ingen som vill slåss. Han är extrem åt det hållet för att vara en hingst. Tjuren Ferdinand liksom, berättar Kanal 75-redaktören Robert Okpu.

Tillbaka till decemberkvällen på Umåker. Faksen ville ut i stället för att stå där i stallgången och hänga. Skrapade lite med en framhov. En försynt protest.

Hanna tillrättavisade honom:

- Äsch, Faksen. Sluta med det där!

Faksen ryckte till och tittade åt Hannas håll. Blygt. Såg nästan ut att sucka lite. Halvtimmen senare tog Järvsöfaks sin historiska seger nummer 200.
Monstret Järvsöfaks bad väl de andra hästarna om ursäkt när han passerade dem.

xxx

Nostalgi, Norrland och lättsamt Nonsens är ledorden i den här bloggen som startade under trettonhelgen. Bloggare: Mikael Wikner. Tidigare texter finns i arkivet längst ner på sidan. OBS! Alla bilder Copyright Kanal 75.

Mikael Wikner
Mailadress:
wiknerumea@live.com