Victory Tilly vs Etain Royal

Kom igen med så många bra hästar ni vill i Guldbjörken 2010. Det kommer ändå bara att bli ”blaha blaha” jämfört med loppet som kördes på Umåker i april 2001.
Victory Tilly mötte då Etain Royal för första gången. Stjärnorna var mitt uppe i sina fantastiska karriärer – och det första mötet mellan hästarna kom på Umåker.

Stefan Hultman aviserar start med Maharajah till V75-dagen i maj. Stjärnan kommer till Berth Johanssons Memorial. 2011 kanske Umåker får honom till Guldbjörken (hoppas kan man ju alltid) och först då kan det bli ett lika bra guldlopp som det jag skriver om nu.

Bilden: Etain Royal/Kontio har just satt sig tillrätta framför Victory Tilly/Stig H efter starten av Guldbjörken 2001.

Många möten mellan hästar, boxare – vad ni vill – är upphausade och fabricerade av någon som vill sätta spets på ett evenemang. Mötet på Umåker för nio år sedan var på riktigt. Det blev en sådan där händelse ”alla” pratade om på förhand.
Åtta av tio tippade dessutom fel vinnare. Men inte jag. Jag fick känslan direkt att Etain Royal skulle vara vinnaren. Den vackre svarte hade blivit raskare från start och från spår fem såg det riktigt bra ut.

Ni kommer väl ihåg att Victory Tilly avskydde grusstänk och avskydde att springa i ryggar? Stig H Johansson hade dragit spår nio…men ändå trodde de flesta att Victory Tilly på något underligt sätt skulle lyfta i starten och sedan flyga över hela fältet och landa i ledningen i Röbäckskurvan i första sväng.

Jorma Kontio hann precis ett hack framför Stig H/ Victory Tilly med Etain Royal. Fransmannen fick börja röra på sig efter några hundra meter och kördes till ledningen dryga varvet från mål i en mycket offensiv styrning. Här gällde det att skaka av sig uppvaktaren i rygg.
Stig H Johansson lät Victory Tilly ta upp jakten under slutrundan men kom aldrig närmare än fyra längder. Det här loppet var Etain Royals.

Det berättas att Jorma Kontio vände på huvudet och kollade in mot vinnarcirkeln varvet från mål. Han nickade till sponsorerna och log brett. Kontio ville visa hur gott han mådde och hur slut loppet var. Victory Tilly var förstås en härlig skalp.

Etain Royal, smidig som en panter och nästan rentravande den här dagen, tränades av Pirjo Vauhkonen. Ägare då som nu Reima Kuisla. Sedan gick hästen till Stig H Johansson. Det brukar dem ju göra, topphästarna…

Kortisar:

# Det här var dagen numera tränaren på Umåker Mats Gällerstedt ”kom hem” och vann V75 med familjehästen Lappbarry. Gällerstedt var då lärling hos Jan-Olov Persson i Hudiksvall.

# En annan som var lärling den här tiden var bodensaren Petter Lundberg. Han körde sitt första V75-lopp och fick utdelning direkt med bodenhästen Emilia New (Helmer och Ann-Charlotte Hedlund från Boden tränade och ägde).

# Apropå Etain Royal så fick ju hästen sitt genombrott i Harper Hanovers lopp. Stefan Dellbro, amatör på Umåker och travtipster till yrket, har bedömt många tusen värmningar och brukar ofta vara rätt på det. Han har berättat att den enda häst han satte ett minus för i travprogrammet i hela Harpers-fältet 2000 var just Etain Royal. Det tog ett tag innan folk kunde överse med den där skuttiga stilen hästen hade...

xxx

Topphästar och deras kynnen. I den förra bloggen ömmade jag ju lite för genomsnälle Järvsöfaks och undrade lite över hur det kunde paketeras så mycket lugn och snällhet i en hingst på toppnivå som i Faksen.
Förra helgen var jag nere på Jägersro och skrev om uttagningen till Olympiatravet för Kanal 75 och fick träffa en annan kung. En sur och vresig sådan.

Bilden: Rival Damkaer skrällvann Olympiatravet 1998 med Erik Adielsson i sulkyn och brukar få leda lite defileringar tillsammans med honom.

Var inne i Mats Rånlunds stall för en morgonrapport till V75-spelarna och där på stallgången stod Rival Damkaer, 21 år gammal. Valacken höll på att göras i ordning av sin skötare från tiden han var på topp, Louise Thornkvist.
Jag stannade mitt i en rörelse. Det här var ju dagens GREJ för mig som nostalgiker.

Louise höll på att fläta in sådana där blå och gula band i Rivalens man som han alltid hade. Lika hjulben (eller kryssbent?) som man minns honom, stod hästen där alldeles lugn. Blundade när Louise Thornkvist kliade honom i pannan.

Alla har ju hört om hästens humör. Men visst var det överdrivet?

– Nej, det är det inte. Han ser mig som sin lekkamrat eftersom vi gjort så mycket ihop – men vänder jag mig nu så kan han hugga mig i ryggen, sade Louise.

Smånafsande då, va?

– Äääeee. Det blir jackan och skinnet. Ett riktigt bett. Nu när han tror att han ska få tävla trivs han och är extra på sin vakt. Det var ju hans liv det här under så många år och han älskade det. Men det hörde ofta till att försöka bita kusken. Kommer det in någon med dress nu så…Han är väl…ja, elak då, sade Louise Thornkvist, klappade sin häst och bedyrade att de tycker om varandra ändå mitt upp i alltihopa.

Rival Damkaer. Bortskämd skitgubbe med humör.

Louise berättar att Rivalen körs ganska ofta. Man vill hålla honom på gott humör (i det är fallet ett vresigt gott humör).

– Slutar man köra såna här hästar tynar de nog bort direkt, sade Louise.

xxx

Bilden: Speedy Min (K-G Fylking) vinner SM 1980 före Oktan Sund (Bo W Takter) och Al Joe (Berth Johansson).

SM var ett stort lopp den här tiden och att Gunnars Lindgrens häst Speedy Min slog till och vann 1980 var man förstås stolt över. Det här var under Umåkers storhetstid – den tid vi gärna återvänder till i våra tankar.
Al Joe var trea detta året. 1982 vann Berth SM-loppet med ”Joen” som han kallade honom.

Umåkeramatören Gunnar Lindgrens Speedy Min (mer om Lindgrens övriga hästar senare) blev faktiskt tvåa i Elitloppet 1981 bakom franske Jorky. En fantastisk framgång för en amatör från norra Sverige!

Bara en dryg månad tidigare hade Speedy Min tagit stryk på Umåker under ett långfredagstrav. Man upplevde ju allt mycket starkare när man var barn/tonåring. Inte minst travhändelser har etsat sig fast.
Det oerhörda i att elithästen Speedy Min kunde förlora på hemmaplan fick stort utrymme i min dagbok:

”Långfredag 17 april 1981. Var på travet från 10.30-17.30. Speedy Min fick stryk av Esa i Krögarkransen! Jag vann på Big Jarl och Strimbest. När jag kom hem fick jag entrecote. På kvällen sov vi över hos Håkan B. Vi somnade omkring två. Vi spelade Månvalla”.

Jag minns att jag gav kusken Gunnar Lindgren skulden för att jag hade spelat bort 15 kronor. Men det var påställt med Esa den här dagen. Det har jag tagit reda på av en vän från Norrbotten som också minns Esa och Sture ”Blåsmarkarn” Karlssons seger. Esa var ojämn och galopperade en del men kunde vara fruktansvärt speedig dagar då hon fungerade. 1978 eller 1979 vann Bodenamatören till och med ett rikstotolopp (V65) med henne.

Esa var i ett sällan skådat slag när hon kom till Krögarkransen på Umåker. Blåsmarkarn (röd med vita bollar) släppte ledningen direkt och hamnade så småning om sist. 400 kvar vek han ut Esa till attack - och hon bara blåste till dom.

Kuriosa är det bröllop Sture Karlsson, skellefteåamatören Karl-Gunnar Gren och bortgångne hästtransportören Ulf Rehnberg gästade en gång. Min kompis berättar att trion satt med under vigseln och bara deltog ett kortare tag i festligheterna efteråt. Ett otåligt trummande i bänkarna.
Sedan blev det full fart. Det var trav i Skellefteå den dagen.

– Nu måst´ vi far´ å starrrttt! sade herrarna, kastade sig in i transporten med finkläderna och iväg till travet.

Som sagt, mer om Gunnar Lindgren senare. Och säkert mer om Blåsmarkarn och Gren också.

xxx

Lillan är inte ens två år men pekar redan mot taket och pratar om Karlsson. Det är jag som kuppat in denna figur från Astrid Lindgrens underbara värld. Veras mamma tycker att Karlsson på taket är ett förfärligt ego. Va, Karlsson är ju kult!

Bilden: Världens bästa Karlsson eller Tommy Hanné?

När min kusin Jenny var på besök från huvudstaden kom filmen med Karlsson på igen (för hundrade gången). Det blev tal om Tommy Hanné. Jenny tyckte nämligen att Karlsson var så lik Hanné när hon var liten. Och minsann ligger det något i det.
Det blev bara roligare att se Karlsson på taket efter det. Hanné flygandes!

Kusin Jenny blev aldrig travintresserad. Kanske fick hon för mycket under uppväxten. Jag kommer ihåg hur hennes pappa brukade plugga hästnamn med Jenny då hon bara var några år. Berth Johanssons hästar kunde hon som ett rinnande vatten.

Per-Ola: Al?
Jenny: JOE
P-O: Cornish?
Jenny: KEY
P-O: Song?
Jenny: KEY
P-O: Gi…?
Jenny: SSLE!

I dag vill hon inte kännas vid det där. Hon ignorerar mig när jag vill förhöra henne om de gamla hästarna igen. Hm! Lite borde hon väl kunna bjuda på, trots att hon passerat 30. Ännu en förlorad själ för travsporten. Och en själ helt utan känsla för travnostalgi.
Men det där om Världens bästa Hanné hade jag faktiskt glömt!

xxx
Nostalgi, Norrland och lättsamt Nonsens är ledorden i den här bloggen som startade under trettonhelgen. Bloggare: Mikael Wikner. Tidigare texter finns i arkivet längst ner på sidan. OBS! Alla bilder Copyright Kanal 75.

Mikael Wikner
Mailadress:
wiknerumea@live.com