Seeent om Elitloppet...

Iceland, Stefan Melander och Johnny Takter tar emot publiken efter segern i Elitloppet 2010.

Elitloppet 1983 blev mitt första på plats på Solvalla, franske Ianthins seger. Därefter jag bara missat tre årgångar. För fem-sex år sedan började jag jobba under Elitloppet. Att bevaka evenemanget har gett nya vinklar och upplevelser från kulisserna på stallbacken, innerplan, träningscamperna dagarna innan med mera. Jätteintressant förstås. Men det där storpirret i magen har försvunnit.

Ingenting har kunnat mäta sig med Elitloppet tidigare. Jag har annars kunnat känna den där Kalle Anka på julafton och julklappsöppningen kvar-känslan i samband med den här helgen. Elitloppet är fortfarande något extra. Men den lille gossens magont och längtan försvann när jag inte fick vara publik längre. Och så har jag blivit äldre också.
Nu stannar man ju gärna hemma om man har magsjuka eller 39 graders feber.

Det talas om E-läktaren. Stämningen. Världens bästa travpublik. Jag och några kompisarna från Upplands-Väsby utanför Stockholm var med och lade grunden. När vi började gå på Elitloppet var det bara att hoppa över stängslet vid niotiden på morgnarna och gå in och sätta sig på E-läktaren. Det var i slutet av 1980-talet det här.
Plötsligt ett år stod det några bestämda poliser framför läktaren innan öppningsdags och sa att de skulle bära ut oss 20-30 personer som hade samlats om vi inte gick ut själva. Vi var ute innan entréerna öppnade och fick jogga in igen.
Därefter vidtog köandet utanför. På sin höjd behövde man vara där vid sextiden på morgonen för att få några av de bästa platserna. Men så var tv var där något år och gjorde inslag om den tokiga travpubliken som köade i timmar – och allt trissades upp.

Natten mot elitloppssöndagen 1994, året då Copiad skulle duellera mot Pine Chip, blev den första riktigt stora vaknatten vill jag minnas. Då var vi många som sov över utanför Solvalla. Något vi fick fortsätta med de kommande åren.
Ina Scot var mitt uppe i sin karriär det här året och från köandet minns jag särskilt en tjej i 20-årsåldern som följde alla Inas starter. Tjejen satt på plats nummer ett i kön natten mot lördagen på sin filt och halvsov. När tävlingarna var slut samma eftermiddag gick hon två meter utanför grindarna - och så kastade hon filten på asfalten vid vändkorsen igen. Hon var etta i elitloppskön 1994. ”Hennes” Ina Scot blev oplacerad i sitt försök och gick inte vidare till finalen.

xxx
JA, JAG VET att den här bloggen kommer LÖJLIGT långt efter Elitloppet. Men har det inte varit jobb så har lillan varit sjuk så har det varit jobb så har lillan varit sjuk. I förra veckan, då allt började stabilisera sig, köpte min bättre hälft hem en sushi-sallad. Att dela på. Å delad skämd sushi-sallad dubbel matförgiftning skulle man kunna säga.

Men jag ska blogga lite i sommar också. Har en del på lager. Men den här gången alltså mest från Elitloppet.

xxx

Om Einar Andersson bevakat Elitloppet länge? Å jo vars. Han fanns på plats med sin kamera ett par-tre år FÖRE den första upplagan 1952 (Permit)!
Sveriges mest kända hästfotograf är 84 år och står fortfarande i något av Kanal 75.s redaktionsfönster varje elitloppshelg med en kamera. Där har han perfekt utsikt över banan och slipper trängas på platserna.

Bilden: Einar Andersson under Elitloppet 2010.

Einar Andersson är inte bara en kalender och ett begrepp i travvärlden. Han är en tidsmaskin också. Einar kan berätta om hästar och händelser bakåt i tiden som om de hände i förra veckan.
– Det var som Joe O´Brien sa…
- Frömming hade problem i den svängen…
- Men Sören vann ju året efter i stället, med Frances…

Einar har haft hörapparat sedan han var ung (”det har inte varit så lätt alla gånger”) och man får ta i lite när man ska prata med honom.
Elitloppsdagens morgon 2010 frågar jag Einar vem han anser var den bästa vinnaren i Elitloppet genom tiderna.
– Ozo (1963), det stora svarta stoet!

Han har fotograferat hästar och lopp över hela världen. När han ser alla tallrikar med plockmat på redaktionen minns han tävlingarna han bevakade i Finland nära den ryska gränsen någon gång på 1950-talet.
– Gissa vad vi fick på banketten efteråt? Gröt! Man hade inga pengar helt enkelt.

Kungstravet i norra Finland för ”många år sedan” (Einar är osäker på när).
– Vilket fint arrangemang! Och så är det väl fortfarande? Alla borde åka på Kungstravet. Finnarna kan dom. Jag skulle fotografera vinnarhästen efter loppet och ställde mig framför och ordnade lite med utrustningen. Kände att alla andra fotografer, vi var många ska du tro, gick undan. Bra, tänkte jag. Då får jag lite svängrum. När jag tittade upp var den här hästen på väg mot mig! Han hade sluppit lös med sulky och allt. Över mig och jag åkte med det ena sulkyhjulet ett halvt varv och bröt benet, berättar Einar.
Ambulansen kom, en pick up-liknande liten sak de hade på banan.
– Märkte att jag hade tappat min hörapparat som flugit en bit bort på banan. Hörapparaten! skrek jag och satte mig upp på båren precis när de sköt in den i bilen. Slog skallen i taket och tuppade av. Men hörapparaten kom till rätta i alla fall. Hur nu det gick till?

xxx
Franska stoet Ozo segerdefilerar efter segern i Elitloppet 1963. Foto: Einar Andersson

Här har vi alltså en av Einar Anderssons favoritvinnare i Elitloppet. Enligt honom en stort och vackert sto. Kolsvart.
Hur kommer det sig att han fastnat för just Ozo av alla?
– En fruktansvärt bra häst som vann Prix d´Amerique och många andra stora lopp. Frömming sa också att hon var den bästa häst han hade kört.

"Och Frömming körde ju några bra", säger jag trots att jag inte har den minsta koll.

- Om. OM säger Einar och slår ifrån lite med ena handen som han brukar göra när han vill understryka något.

Efteråt kollar jag upp att en viss Roger Massue körde Ozo till segern i Elitloppet 1963. Einar mindes alltså fel. Tysken Johannes Frömming hade nog andra favorithästar.
Tänker jag…men så slår jag lite till i böckerna. Och där, 1969 och Prix d´Amerique. Segrande häst: Ozo. Körsven: Johannes Frömming.

Einar om ”Norrland”:
Einar skötte en del av kontakterna och drog i trådar då Bergsåker fick storfrämmande 11 april 1966. Då gästade Roquepine och Henri Levesque (segrare i Elitloppet i maj samma år). Fransyskan mötte världsmästaren Pluvier III samt norska stjärnan Merceno/Knut Ulven.

# Einar vet att jag kommer från Umeå och har ibland nämnt Sören Nordins
Julienne (vinnare av bl a. Kriteriet, Derbyt och tre i Elitloppet) av någon anledning. Det är något med att Juliennes ägare kommer från Umeå.

– Stall Rör hette dom. Kolla upp det, säger Einar.

xxx

Den här planschen tryckte jag upp för att driva med min kompis Stefan Lundberg någon gång i mitten av 1990-talet. Han och Sluggo (född 1986) hade en stor vänkrets och drog ofta på sig spel. När omsättningen är låg i ett lopp kan det bli så här. Torsk till bottenoddset 1.20.

Lundbergs humör pendlade i takt med Sluggos formrad. Det var en häst med (faktiskt) hög kapacitet. Men en galoppör. Han tog väldigt lätt till galopp. Alla i kretsen omkring hade alltid något att prata om. Vad berodde galopperna på? Sluggo var som en unghäst och hur snabb som helst mellan felen. Ont i ryggen, benen, fel utrustning, ont i munnen, tjurskalle, bus? Sluggo veterinärundersökte och behandlades. Hasse Adolfsson fick vara tandläkare och raspa hästen i munnen.

När vi efter många år (jag skriver ”vi” trots att jag inte var delägare) var på väg att ge upp så tände ”Slugga” till av sig själv. År 2000, när gubben var 14 år (!), var det som om Sluggo behandlade sig själv. Det blev fem segrar och två andraplatser det året, bland annat seger i V65 på Umåker. Lundberg körde som vanligt.
Sluggo blev Årets kallblod på Umåker 2000 och jag – som aldrig varit så nära en häst tidigare – fick uppleva allt från insidan. För Slugga var ju ”min” också, trots att jag inte fick vara med och dela på inkomsterna.
Årets Kallblod på Umåker 2000 och Sluggo hyllad på travgalan! (Hur är det för hästägare som de facto äger sina hästar och har typ V75-vinnare…klarar man det utan att pösa över av stolthet?).

Vi var många som kunde sitta halva kvällar och dricka öl och bomba segerlopp med Sluggo på VHS. Även förlustlopp fanns inspelat, såna där Sluggo var nära att vinna o-m det inte blivit galopp. Det gäller att ta vara på glädjeämnena här i livet.
Jag minns en gång då Lundberg hade vunnit på Umåker och åkt hem och slagit upp kvällens resultat på text-tv:n. Telefonen ringde hemma hos mig. Det var segerkusken som undrade om det fanns något knep för att spela in text tv-resultaten på video.

xxx

Sluggo ute i sin hage, ”uppstojjad” med rop och visslingar för att det skulle bli en bra bild. Annars var han den coola typen. Lundberg kunde ta en handduk och smälla den i luften framför honom i stallgången. Inte en reaktion. Om hästar kunde sucka och himla med ögonen skulle han ha gjort det.

Sluggo älskade Fishermans friend och snus och kände igen leverantören av dessa grejer på håll. Vi har haft en hund hemma, en bearded collie som blev gammal, som inte var helt olik Sluggo till sättet. Vilka djur.

2001 blev Lundberg tvungen att ta bort polarn. Det var något med lungorna.
Vad förvånad man blev när det fem år senare föds ett kallblod som STC ger sin tillåtelse till att den får döpas till Sluggo. 2006-års version ägs av andelsbolaget Easy KB och är i träning hos Jan-Olov Persson.
Visst, det är tillåtet att återanvända namn. Och visst, Sluggo var väl bara en stjärna för oss i kretsen runt omkring. Men med bara fem år emellan? En V65-vinnare?

– Egentligen skulle man köpa hästen. Folk som inte är så ofta på trav skulle säga: ”håller han på än med den där?”, säger Lundberg.

Lundberg har faktiskt mött och slagit nutidens Sluggo! Hans sambo Erica Sandström i Stöcksjö (någon kilometer söder om Umeå), är tränare till Nordmin som stötte på Sluggo 28 april i år på Solänget. Nordmin var, liksom Sluggo oplacerad. Men före i mål. Krister Söderholm körde.
Noterar att den nye Sluggo har galopperat åtta gånger på de elva starter han gjort i karriären…

xxx
Nostalgi, Norrland och lättsamt Nonsens är ledorden i den här bloggen som startade under trettonhelgen. Bloggare: Mikael Wikner. Tidigare texter finns i arkivet längst ner på sidan. OBS! Alla bilder Copyright Kanal 75.

Mikael Wikner
Mailadress:
wiknerumea@live.com