Orbit Airs jätteskräll

Solänget är kung i norr den här veckan med en V64-omgång (plåster på såren för att banan inte får köra V75 under 2010). Klassiska Silverörnen som V64-lopp alltså.

Bilden: Klassisk norrlandshäst. Orbit Air - stukad som en omvänd raggarbil med högre front än bakparti. Hästen hade oerhörda speedresurser.

Vi letar oss (så klart) en bra bit bakåt i minnenas arkiv. 1999 års upplaga av Solängets största lopp blev minnesvärd. Det var då hemmahästen Orbit Air segrade till 60 gånger pengarna. Totalt uträknad av tränare Staffan Osterling och inte minst av ägarna själva, hockeygänget i Stall Fura Fighters.

Modo-hockeys Magnus Wernblom jobbade med marknad på Solänget den här tiden.

– Ta med alla utom Orbit i guld. Han är totalt chanslös - jag lovar, tipsade Wernblom sponsorer och kompisar.

Andelsspelen i Nolaskogs-området var nedkletade med streck i guldloppet. Alla hästar kunde vinna. Utom hockeyhästen som inte alls var i form och dessutom hade passerat zenit som tävlingshäst.
Glädjen blev inte mindre för det när Orbit Air faktiskt gick och vann (någon tokig kärring eller gubbe hade väl lirat vinnare också och visat oerhörd okunskap om trav). Staffan Osterling inledde från spår fyra och styrde uppgivet ner invändigt mitt i gröten. I spets satt andrahandsfavoriten
Prince R.S. (Ulf Ohlsson). Utvändigt denne loppets storfavorit Jupiter Hornline (Åke Svanstedt),

I den sista kurvan kom luckan då ett par konkurrenter galopperade och Orbit Air sköt till som han nästan alltid brukade göra och spurtade till sig segern längst ut i banan och var huvud och hals före Jupiter Hornline i mål.
Värdet på V75 sköt från 58 kronor till 5959 kronor! (utdelningen för sju rätt blev dryga en miljon kronor).

Orbit Air hade vunnit två årgångar av Sverigeloppet innan den här segern i oktober 1999 (regnigt och kallt). Staffan Osterling menade att han räknade segern i Silverörnen som hästens största.

Magnus Wernblom sammanfattade kort för mig efter loppet:

- Det här FINNS inte!

xxx

Bilden: Stall Fura Fighters och Staffan Osterling efter segern i Silverörnen 1999. Endast tre av ägarna med på bilden, frv, Fredrik Bergqvist (som gick från Modo till Skellefteå), Lars ”Hörnta” Hörnqvist (tog guld i TV-pucken med gänget) och Modo-bjässen Magnus Wernblom.

Hockeyhästar hit och dit. Rika hockeyspelare handlar med travare lite nu och då. Kanon, förstås. Men någon ”riktigare” hockeyhäst än Orbit Air lär vi aldrig få se någon fler gång. Jag har skrivit om Björklövens Keyson Jons (hos Jan-Erik Erikson) tidigare i den här bloggen och även han räknas som riktig hockeypålle. Åtminstone är det så i min värld.

Orbit Air var ett hiskeligt hopkok stammässigt som köptes för 8000 kronor (åtta) av ett kompisgäng från Modo hockey och sattes i träning hos Staffan Osterling. Det blev en saga. 28 segrar på 119 starter och bara några tusenlappar ifrån två miljoner kronor intjänat! Orbit Air vann två upplagor av Sverigeloppet då loppet var som störst (försök- och finalsegrar åren 1997 och 1998) samt då Silverörnen.

Orbit Air hade stora problem med sina hovar hela sin karriär. Staffan och dottern Susanne (då anställd av sin far) jobbade ständigt med stjärnans fötter och använde bland annat en anordning som liknade ett par vattenfyllda stövlar som hästen fick stå i vissa nätter.

Vilka Modo-spelare ingick då i Stall Fura Fighters? Jag har konsulterat en infödd nolaskogsare för att få den riktiga laguppställningen (sett över tid).

Kompisgänget var (och det här borde vara rätt, plus eventuellt någon Modo-ledare): Peter ”Foppa” Forsberg, Magnus Wernblom, Niklas Sundström, Fredrik Andersson, Fredrik Bergqvist, Lars Hörnqvist och Jens Öhman.

xxx

Vackert omslag till en tävlingsdag med storloppet Silverörnen från 1971 ur ett av Kanal 75:s arkiv (jag plåtade med en discokula bakom för effektens skull). Dåtidens dominant Torbjörn Forslund vann Silverörnen det här året med Meadow Joan.
Omslaget är i hårdpapp. Ska det va´ så ska det va´liksom.

Torbjörn Forslund var tvåa i Silverörnen 1970 (året innan) med Lord Iran och den hästen vill många ha till Solängets bästa häst genom tiderna. Enligt mina källor var Lord Iran, om inte bäst i Sverige, så åtminstone en av landets bästa hästar några år i början av 1970-talet. Torbjörn Forslund vann bland annat Müllers Memorial med den här topptravaren.

Peter Fahlén, sportchef på Umåker men född och uppvuxen i Örnsköldsvik, anser att Lord Iran är banans bäste, tätt före kallblodet Säterbest.

B-O Månsson, numera Dannero men under flera år sportchef på Solänget, gjorde en sammanställning av 1900-talets bästa travhästar på Solänget i ett travprogram vid millennieskiftet.

– Lord Iran var tvåa på min lista tror jag. Jag satte Svinten etta. Trots allt tog Svinten över 80 segrar (103 totalt) hos Kenneth Karlsson innan flytten till Hagmyren och Jan-Olov Persson, säger B-O Månsson.

Andra hästar på Månssons topp fem-lista var Säterbest (så klart, jag ska skriva mer om honom senare), Zoot Lachott (Staffan Osterling), Sacramento Way (Kenneth Karlsson) och Julle Nick (tränad av amatören Lars-Göran eller Lars-Gunnar Jonsson).

– Det var svårt att rangordna alla hästar. Jag pratade mycket med äldre som varit med länge och minns att jag våndades när jag skulle sammanställa allt, säger B-O Månsson.

Efterlysning!
Julle Nick är en av min barndoms stora hjältehästar. Julle tränades av någon Lars-Göran eller Lars-Gunnar Jonsson, amatör från Örnsköldsvik samt i perioder av Lennart Nygren på Umåker. Kördes ofta av Nygren samt Åke ”Snöret” Johansson från Bergsåker. Bild! Jag önskar en bild på Julle Nick, hästen som tog 73 segrar på 194 starter.

Kortis: Apropå Lord Iran. Umåkers marknadschef Kristian ”Mugge” Rågfeldt brukar ofta berätta om en händelse som utspelade sig på Solängets restaurang i mitten av 1970-talet. Mugge och parhästen Hasse drack öl och kände efter några bägare för att avsluta de sista ölen på publikplatserna. Vilket så klart var mot gällande bestämmelser.

I ett (som man trodde) obevakat ögonblick försökte man smita ut bakvägen från restaurangen. Källarmästaren hann dock ikapp duon på några steg.
Hasse utbrast full av beundran:

- Du är ju för f-n speedigare än Lord Iran!

xxx

Bodentravets store Gustaf Hallén är död. Han är den ende travtränaren i Sverige som blivit staty (hur många i världen har blivit det?) och blev det under sin levnad vilket var mycket vaket gjort av hemmabanan. Annars brukar det vara vanligt med hyllningar när någon person gått bort.
Gustaf blev 90 år. Jag intervjuade honom för Kanal 75 inför bemärkelsedagen 23 januari i år.

1679 segrar som kusk blev det. Gustaf höll sig mestadels till de nordligaste banorna och det väldigt begränsade antal tävlingsdagar som bjudits där.
Det är alltså lite tyngd bakom Gustafs segrar.
Han berättade en anekdot från en av sina många resor söderöver som nästan inte lät sig göras gammalt tillbaka:

– När det gäller resande minns jag speciellt en gång 1952 när vi lastade våra hästar på tåget här i Boden på morgonen och var framme i Årjäng först två dygn senare. Tåget stannade nästan vid varenda mjölkpall på vägen ner. Men jag vann ett lopp i Årjäng den dagen i alla fall, sade Gustaf Hallén.

xxx

Slutligen en stor nyhet hämtad från Solängets travprogram till V64-dagen. Peter Fahlén på ny bild i annonsen med honom som försäkringsombud (bilden ovan). Trumvirvel – hurra!
Banorna brukar annars ogärna byta bilder i programmen. Vissa bilder tycks huggna in i programbladen – 20 år gamla foton på tränare, försäkringsombud etcetera. Den förra bilden på Fahlén var säkert 10-15 år gammal, men nu är den alltså bytt. Men uppenbarligen endast i Solängets program. Enligt Fahlén finns det inga planer på en ändring i Umåkers dito.

– Jag såg att Solänget ordnat med något nytt och blev överraskad, säger Fahlén då jag ringer honom.

För läsare söderifrån som inte vet vem Fahlén är ska sägas att han (förutom att han är en minnesmästare och stor historieberättare som ofta hjälper mig på spåren) är sportchef på Umåker med ett förflutet som försteman hos Jan-Erik Erikson under många år. Flyttade från Örnsköldsvik 1981 och började hos Erikson. Några år i mitten av 1980-talet privattränare åt storsatsande Gunnar Lindgren på Umåker innan det blev Erikson igen fram till 1996. Vaktmästare på ishallen i Umeå 1996-2003 då sekretariatet på Umåker blev ny arbetsplats.

Ett Lärlings-SM i Halmstad i början av 1990-talet och en V65-seger (dåtidens V75) med Glava på Solänget är hans största segrar som kusk.
Fahlén började sin bana hemma på Solänget hos popstallarna Kennet ”Munken” Näslund och Torbjörn Forslund.

Apropå Munken så bor den gamle Solängettränaren i Vallentuna norr om Stockholm där han hyr hos Nisse Beans ägare och tränare Allan Wahlén. Han arbetar hos Håkan Berger (även det en Ö-viksbo i exilen). Jag var ute på den gården i våras då Nisse Bean ståtade med fem raka segrar och gjorde reportage med Allan Wahlén.

– Vi har en norrlänning här på gården också, sade Allan då han fick höra att jag var från Umeå.

xxx

Förtydligande från förra bloggen.
Bengt Tjärnström mailar:

”Ser att du skriver om Julienne i din senaste blogg och att ägaren,
enligt Einar Andersson, skulle komma från Umeå. Här har dock Einar
gjort en Stockholms-klassiker och blandat ihop Umeå med Luleå.
Rune Sundbom (Stall Rör) var Lule-bo”.

xxx
Nostalgi, Norrland och lättsamt Nonsens är ledorden i den här bloggen som startade under trettonhelgen. Bloggare: Mikael Wikner. Tidigare texter finns i arkivet längst ner på sidan. OBS! Alla bilder Copyright Kanal 75.

Mikael Wikner
Mailadress:
wiknerumea@live.com