Men det var bara början på en sagolik period.
Hästen följde upp med att vinna bronsfinalen varpå han tog steget upp i silverdivisionen, kvalade in till finalen som fastlåst där han mer eller mindre åkte ifrån sina konkurrenter från ledningen på Solvalla.
Hästen som tjänade 642 800 kronor på 47 starter under fyra säsonger hade plötsligt dragit in 750 000 kronor på fyra starter inom loppet av två månader.
En närmast euforisk tränare verkade knappt tro sina ögon då hon intervjuades efter loppet.
Mardrömscomeback
Nästan ett halvår senare är From the Mine tillbaka på V75, denna gång hemma på Umåker.
I ryggen har han en årsdebut där hästen inte alls stod att känna igen utan vek ner sig tidigt från ledningen.
– Han hade full anledning till att inte vara som bäst den dagen, slår Catarina Norqvist fast och förklarar:
– Det gör ont i magen varje gång jag pratar om det, men det blev en riktig mardröm. Som vanligt åkte vi väldigt tidigt till banan eftersom det är en häst som behöver landa och ta det lugnt innan det ska tävlas. De hade inte hunnit skotta i stallet när jag kom dit, men det var okej för mig, jag är van att skotta. När det var klart så tog jag en promenad. När jag kom tillbaka till stallet så hade de dragit fram en gigantisk dammsugare som förde ett enormt oväsen. En sådan maskin som man definitivt inte har i samma lokal som levande djur.
– Jag såg på From the Mine att han hade dödsångest. Jag har aldrig sett en häst med så uppspärrade näsborrar, han var så rädd. Efter det kunde han inte koppla av på hela dagen. Efter defileringen var han het och vass och i loppet bara bet han tag i vingen och stack iväg. Det är en speciell häst som behöver sina förberedelser, för honom blev det en omöjlig dag.
Funderade du inte på att stryka?
– Jo, det gjorde jag. Samtidigt hade vi åkt väldigt långt och hästen behövde verkligen få ett lopp i kroppen, så jag hamnade i parterr lite grann. Han visade i höstas att han klarar mer press, så vi provade. Men med facit i hand borde vi inte ha startat.
Hur har han tagit upplevelsen?
– Vi har ju inte varit och tävlat mer så jag vet inte hur han tacklar det. På Umåker har han sitt eget stall, vi har varit inne där och tränat och det har gått bra. Det är där vi ska hålla till på lördag, jag är väldigt glad att vi startar på hemmaplan den här gången.
”Suttit och frusit bakom den där rumpan”
När ser tillbaka på framgångarna i höstas, vad känner du då?
– Jag ser det som en väldigt stor sak att ha varit med om. Jag är väldigt ödmjuk över upplevelsen. Sådant går inte att köpa för pengar. Det är så oerhört svårt att ens få ha häst till start i finalerna. Det hade jag och så vann vi, det är svårt att toppa.
Du var väldigt känslosam efter segern på Solvalla…
– Ja, det blev mycket känslor. Hästen har vuxit upp hos mig, jag har varit med från första andetaget. Det är mycket som rusar genom kroppen vid ett sådant tillfälle. Man tänker på hur många timmar man suttit och frusit bakom den där rumpan, till att man kommit dit man är. Man blir stolt över hästen och stolt över sig själv. Jag hoppas att alla människor får vara med om sådant ögonblick i livet.
Blir man nöjd, eller tänder det en gnista att få det uppleva igen?
– Det tänder definitivt en gnista, man vill ha mer. Som det är med travhästar, det är så digert mycket jobb. För att ta sig dit måste man ha funderat ett år i förväg, det är långsiktigt arbete.
Var du överraskad att ni lyckades så bra i V75?
– För mig har hästen varit bra sedan han började starta. Men han har inte riktigt haft psyket. Det har varit alldeles för mycket tryck i honom, det är nästan så att det rullat över till vanvett. Men det hände mycket i psyket på honom i fjol, det bara rann iväg. Plötsligt klarade han den där extra pressen som krävs av honom.
Har hästen förändrats något till vardags efter framgångarna?
– O, nej. Han är exakt samma häst hemma. Vi har en grupp som går tillsammans, han har inga divalater eller kräver att vara ledare eller så. Det är så skönt för hästar, för dem fortsätter bara livet som vanligt. Han har alltid varit en otroligt lekfull häst. Alltid glad, vill träna och vara med, en häst som är väldigt enkel att älska.
Ingen toppform – räknas ändå
Hur har träningen fungerat under vintern?
– Dåligt. Normalt brukar vi ösa på och träna på Västerfjärden, men nu när vintern har blev så mild har det varit knivigare. Vi har kunnat köra i perioder, men ofta blev isen för halkig, rent av farlig. Då körde vi skogen istället, men där var det bara blåis. Jag har inte kunnat träna honom som planerat.
Vad betyder det för formen på lördag, hur långt från höstformen är han nu?
– Två lopp ungefär. Han behöver fler lopp för att hitta dit. Det var därför förra loppet var så viktigt.
Men har du inte siktat mot just den här uppgiften på hemmaplan?
– Jo, och hade vi haft toppförutsättningar att träna så hade han haft samma form som höstas. Men när de rev upp isbanan på Umåker så blev det inte bra att träna på där heller. Så loppet kommer lite för tidigt för att ha honom på topp.
Vad kan du informera gällande taktik och utrustning?
– Utrustningen blir samma som då han vann i höstas, jänkarvagn och barfota runt om. Vad gäller taktiken hoppas jag att han håller sig lugn och kommer ner i en rygg så att han slipper göra allt jobb själv.
Vad har du att säga till V75-spelarna?
– Läget blev svårt, men jag är ganska nöjd med det. Det innebär att pressen blir mindre. Men vi har höga förväntningar på den här hästen. Han var nästan osannolikt bra i höstas, mötte hästar som hålls högt och tog några ”håll käften-segrar” där han fick göra jobbet själv. Som förutsättningarna ser ut skulle jag inte ranka honom först, men han ska räknas ändå. Det viktigaste för mig är ändå att hästen är sig själv och inte påverkas av vad som hände i förra loppet, säger Catarina Norqvist.
Foto: Mikael Wikner